kiwis

efter lite drygt tre timmar av zappande sliter jag mig från tv:n. min hjärna känns som mos. 
det finns liksom inget att se. egentligen. jag sitter i soffan och byter kanal med en halv minuts mellanrum. i TRE TIMMAR.
ok. ibland stannar jag väl upp och kollar en ngt längre stund. men sen kör jag igång igen. jag är liksom rädd att missa ngt på de andra kanalerna om jag bara håller mig till en.
det är precis likadant när jag kör. jag ändrar radiostation OCH hoppar mellan cd:n och radion från det att jag sätter mig i bilen till det att jag kliver ur. det driver julia till fullkomligt vansinne. allt i jakt efter en bra låt... spelar de väl en bra låt måste jag ÄNDÅ byta radiokanal efter ett tag bara för att kolla att de inte spelar en ännu bättre låt ngnannanstans...

gud. när jag läser igenom vad jag skrivit blir det uppenbart att jag HAR PROBLEM. känns som en mild form av tvångstankar...

sen igår jobbar jag extra på en förskola. (man får INTE säga dagis. det är A.B.S.O.U.L.U.T  förbjudet)
det är rätt skönt att gå från äldreboende till dagis - för lets face it, det ena är en "livets slutsstation"  och det andra... ja..ordet slut funkar liksom inte i sammanhang med  tre-åringar..

en HELT ANNAN SAK.
reklamen för chokladasken "Merci"  -fuckin´ hate it...  Den reklamen gör mig vansinnig, jag BYTER kanal det första jag anar att den är på väg.

.................................................................................................................................................................

 

nu på lördag blir det utgång.
:D