kiwis

man håller andan och hjärtat sjunker

burma är en diktatur.
de senaste dagarna har buddhistmunkar protesterat genom fredliga marscher, det började med 500, fler slöt upp och nu är de 100 000, både munkar, nunnor och "vanliga" människor.
de marscherar för folket, de går och går och ber och ber. de vet att de kan bli nermejade av militärjuntan anytime.
de har rapporterat om det på radion ett flertal gånger de senaste dagarna och varje gång (är det hormoner or what??) börjar jag lipa...

är inte längre självklart.  (jag vet, de är viiiiidriga djur)

när jag var yngre och såg en spindel, en insekt, ja, ett litet äckligt djur helt enkelt - på en plats där jag inte tyckte att den skulle vara (= i närheten av mig) så såg jag till att snabbt ta död på nämnda djur... utan någon direkt eftertanke. en bok, en tidning, en sko. ren reflex.

det var aldrig något jag funderade över, och så en dag upptäcker jag att det inte är så längre. den äckliga tvestjärten puttar jag ut genom dörren, jag öppnar fönstret så getingen kan flyga ut, jag hivar ner spindeln i närmsta glas och släpper ut den...
och det är inget medvetet val, det är inte så att jag satte mig ner, tänkte efter och bestämde mig för att ändra mitt beteende, att jag kom fram till att det var FEL och att jag måste ändra mig.
det bara blev

jag smashar inte spindlar längre. jag tittar lite på dem... väntar på att de ska traska åt ett annat håll än mitt.

jag menar inte att jag är något slags insektshelgon, det handlar kanske bara om att jag inte är rädd för småkryp längre.

fast mygg klarar jag inte av. 

städar mitt rum


amaaaaaaaazing....

klockan är snart tolv. imorrn måste jag kliva upp tidigt och dagen lär bli lång med mycket att göra.
jag BORDE, VERKLIGEN gå och lägga mig nu...


men jag sitter här och funderar allvarligt på att damsuga mitt rum...


   vissa dumma ideer tar bara priset..

imorgon börjar jag ett längre vikariat på en högstadieskola i Vara... vilket känns skönt. att hatta runt på olika ställen... jag har bara inte ork till det längre. 

jag MÅSTE städa mitt rum  (man kan ju tro att jag är fjorton.. :S  )  

inte fippla med kort och klicka runt på internet.

men sen när var självdisciplin min starka sida?

.. suck..
att jag aldrig lär mig...

klockan är bara tio och jag går och läggermig.
no joke.

vad är det här? hormoner? höstdepp? (men jag gillar ju hösten) 

det finns inte en droppe motivation till att göra något överhuvudtaget i mig.


förutom att göra en störtdykning ner i min säng..


åå. nu längtar jag efter julafton helt plötsligt..